lördag 16 oktober 2010

jag är inte alltid jag.

Godmorgon Lördag.

Idag har vi lite gråmulet väder, som inte verkar veta om det ska släppa fram sol , eller inte.

Dagens planer är att ta itu med Robins rum....Igen.
Där blev lite kaotiskt efter uppbärnadet av Jonas soffa.
Den står bara inkastad med dynor och plymer , huller om buller
och ingen ordning på allting alls.
Påminner mer om en lageringslokal än ett pojkrum.

Min tanke är nu då, sen länge iofs att:
Skrivbord och tv-bänk ska ut, balkongvägen!
Ställa till soffan och bära upp en av dom bänkar som Jenny kom med.
En likadan svart, som vi har vid vår tv.
Den ska få agera bord uppe hos Robin, mellan sofforna,
som jag inte tänker sätta ihop i den hörnsoffa, den är tänkt att vara.
Utan jag ska ställa dom mittemot varann istället. ( om det går)
Sen är det lite annat som ska ändras och ställas om.
Foton före och efter kommer senare.

Vill bara poängtera en sak också.

När jag skriver att jag gör...så är det för att tankarna/ideérna, är mina.
Men i själva verket är det mer som att ungarna gör det åt mig och jag hjälper dom!
En del har hängt sig på att jag är sjukpensionerad , men verkar kunna göra så mycket
här hemma med div möbleringar och så.
Därför förklarar jag det nu, att JAG personligen bär inte så mycket längre.
Nån gång ibland kan jag känna mig såpass stark att jag orkar ensam.
Men det är väldigt sällan nu för tiden.
Och gör jag det, så blir det oftast surt efter, som inte heller märks när jag skriver.
Då gör jag oftast inte mycket på flera dagar, efteråt.

Så ni som tror att jag far omkring sm en furie här hemma, pigg som en mört och bär och konkar.
Ni tror JÄTTE FEL!
Jag skriver helt enkelt bara jag...
för att jag hittar på och sen orkar jag inte alltid skriva exakt ordagrannt hur det gått till
och så, för då blir bloggarna så himla långa och innehåller en hel massa som
egentligen inte har med det jag vill berätta att göra.

T.ex..
Jag flyttade soffan till övervåningen...
Eller, det var Robin och Benke som bar upp den , men jag höll upp dörrarna
och såg till att katterna inte  stod i vägen
Sen ställde jag den i hörnet.
Eller, det var Benke och Robin som ställlde den i hörnet, men jag visade hur dom skulle ställa för dom visste inte riktigt hur jag menade först, så det fick jag förklara.

Förstår ni?
Det blir så himla mycket blaha, för det är väl redan nog ointressant att läsa redan som det är. :oD

Jag brukar skriva tack, för hjälpen, och så, men inte alltid.
Men som sagt...OFTAST är jag inte ensam om att göra möbleringar längre.
Flytta blommor och sånt gör jag själv fortfarande.
Men tyngre saker, måste jag ha hjälp med.

Såpp....nu hoppas jag att jag gjort klart för er att:
Jag håller inte på ensam med tyngre saker längre.
Torktumlaren flyttade jag själv, för den väger ingenting.
Och drar man efter govlen så går det lätt, för det är små hjul under ;)
Men tvättmaskinen stod kvar, t.ex, den hade jag kunnat flytta själv för några år sedan.
Men inte nu.
Och bara det lilla jag gjorde där, har gett mig mycket värk i båda axlar, nacke, rygg och handleder.
Men inte orkar jag sitta och skriva sånt heller, för det är vardagsmat för mig.
Men jag lägger mig inte ner och dör heller.
För tids nog kommer det att komma den tid då jag inte kan röra mig hur mycket jag än vill.
Där för passar jag på att göra så mycket jag bara kan och önskar att jag kunde mer.
Men jag tar det i min takt, däremellan vilar jag mycket och äter smärtstillande.

get it? got it! good!

3 kommentarer:

Anonymia sa...

Jamen det är precis så det ska vara :0)
Ha en skön lördag.

CW sa...

Jag förstår precis... varför ska det vara så här att människor runt omkring en ska haka upp sig på saker som de i själva verket inte har den blekast aning om.
Att de bara orkar... och varför ger DE dessa signaler... och varför ska man behöva känna att man ens måste förklara sig ... men jag förstår dig sååå väl.
Jag tycker de kan slänga sig i väggen:))) var dag är en kamp och bara det är svårt nog men om man även måste tänka på precis HUR man skriver ja då blir det extra jobbigt.
Men världen är full av överraskningar och alla är inte så goda medmänniskor eller vänner som de ger sig ut för att vara... tyvärr. Det gör ont då man upptäcker det.
Kramar i massor

Flame sa...

jag förstår vad du menar.. jag har ju själv fibromyalgi och det är ju inget som syns precis, jag jobbar fortfarande men bara två timmar om dagen. jag får ofta höra komentarer som " här kommer en som har fina dagar" vadå FINA!! men dom ser ju mig på jobbet å då ser jag väll frisk ut men dom ser inte att jag sedan är liggandes hela eftermiddagen.dom ser inte heller att jag många gånger måste äta smärtstillande för o klara att jobba dessa två timmar. man känner ett ständigt behov att förklara sig... varför jag inte kan eller orkar. men en del verkar tro att man är lat o andra tror som sagt att man har fina dagar o är ledig o kan göra vad man vill. jag skulle villa se dessa personer ta över min sjukdom o se hur länge dom står ut innan dom vill byta tillbaka. // kram

bloggarkiv

Nya Huset och Glad Midsommar !

Igår var jag nästan hela dagen med svärdottern Sinicca. Hon kom vid 11, 11:30 snåret. Vid drack kaffe och surrade en stund. Sen tog vi en ...