fredag 25 februari 2011

"Fibromyalgi är väl ingen riktig sjukdom, det är kärringsjuka"


lånad bild, representerar friskhet, renhet, min associtaion.


 Ja, så sa många om FM förr och många än i dag.
Jag har ju, som många redan vet diagnosen FM, bindvävsinflammation, migrän och artros.
I alla fall så var det som det stod i mina journaler då när jag var under utredning. Vad det skulle kallas idag, vet jag inte, eftersom dom flesta av dessa sjukdomarna är direkt följd med FM.

Min första upplevelse , som jag långt senare skulle få veta vad det hade för samband, var magen.
Jag fick s.k "okontrollebar tarmtömning".
D.v.s, jag fick häftiga diarre attacker, som gjorde att jag stundvis inte kunde gå ut genom dörren.
Till en början visste inte läkarna vad detta berodde på, utan jag fick diagnosen, "torgskräck",som det kallades. Jag var enligt läkarna rädd att vistas ute bland folk , helt enkelt.

Detta tyckte ju inte jag direkt stämde med den person jag var, men var ju tvungen att rätta mig efter deras dåvarande "expertis".
Åren gick och jag blev sakterliga bättre i magen, men nu började andra saker uppträda.

Jag började jobba inom handel i en privatägd livsmedelsbutik, med långa arbetsskift och få lediga dagar.
Min arbetsdag då var från 10:00- klockan 23:00 och Torsdagarna var från 08:00-23:00.
Ledighet varannan helg, oftast , om jag inte var tvungen att hoppa in extra då ägaren var gravid och hemma större delen av senaste halvan av graviditeten. Varor kom på Torsdagar och då med följd av tunga lyft, genom att bära in drickesbackar, kaffeförpackningar, godislådor, m.m. i lager och mjölken likaså i kyl.
Då butiken var väldigt trång och mycket trösklar,var det svårt att använda sig av hjälpmedel så som vagnar.
Så det var musklerna som gällde och bära in varorna på sina resp, platser.

Detta var inte bara butik , utan även video uthyrning och cafe´, ingick, som man skulle hinna med, mellan olika kunder och påfyllning av varor. Föga förvånande ar ju att man sent om kvällarna inte stod på benen, utan man kröp omkring på alla fyra ibland för att ställa i ordning och städa efter dagen, eftersom det ju också ingick som arbetsuppgift och inte togs in städare. Inte heller insåg jag att dessa märkliga symptom, som mer och mer gjorde sog kännbara var en kronisk, för mig helt okänd sjukdom. jag tyckte det var helt normalt att ha ont överallt , eftersom jobbet ju faktiskt var tungt. Men jag började söka läkarhjälp, för att få smärtstillande och infektionshämmande. För nu började jag få bihåleinflammationer i tid och otid
Värk i nacke, axlar och rygg eskalerade....Nåja, för att göra en lååååång historia kortare, så slutade det med att min dåvarande läkare gav mig rådet att säga upp mig...vilket jag dumt nog gjorde då!
Jag skulle istället börja arbetsträna och hitta ny form av arbete och fixade en plats själv på glasmästeri.

Under tiden gick jag till läkare nu och då för att få hjälp. Och jag hade "Ischias", "Akilleshäl" och allt möjligt som dom sjukskrev mig för, någon vecka i stöten. Jag tröttnade på detta och BAD om att få bli remitterad till någon som kunde något om ryggar, då jag bara blev sämre och sämre. Och slutligen blev jag beviljad , för att jag inte återkommit för att sjukskriva mig inom en 3 mån arbetsprövotid,f astän ajg hade ont. Det var liksom då först läkaren fattade att jag hade ont på riktigt och inte kom för att bli sjukskriven i tid och otid.

Sååå, från att ha arbeta i livsmedels butiken från -88-89 till att slutligen få hjälp -94, hann det gå många bortkastade år. Jag blev i alla fall remitterad till daglig vården på reumatologen. Där var jag varje dag i 4 mån tid, för att genomgå olika tester. Och där fick jag för första gången höra diagnosen, Fibromyalgi!
Jag struntade högaktningsfullt i vad det var , till en början, för jag var bara glad att få bekräftat att jag inte simulerade, som jag faktiskt själv började tro till slut, eftersom det tidigare inte "fanns några fel".
Här konstaterades också bindvävsinflammtaionen, som ett faktum. Och min tidigare dåliga mage, förklarade läkaren åt mig att det är ett av dom vanligaste symptomen, som uppträder långt innan sjukdomen märks.

Nu har det gått många år till sen dess och det senaste jag läste om det, idag faktiskt är att det kan mildras är man blir äldre. Än så länge känner jag dock inga sådana symptom, utan snarare tvärtom...men å andra sidan är jag kanske inte tillräckligt gammal då?!?!? Vad vet jag?!?!

Jag sjukpensionerades av F-kassan helt 2002.
Och då hade min dåvarande inarbeta årsinkomst sjunkit till sjukersättnings nivån, eftersom min lönebidragande arbets tid, förlängdes mer än 3 år.

Men faktum är i alla fall att FM ÄR en sjukdom och inte heller en kärringsjuka, för det drabbar även män i allt större utsträckning nu för tiden.

Vem hade kunnat ana att jag skulle få en sjukdom, jag inte ens visste om att den fanns, när jag önskade att få vara frisk, arbeta, tjäna pengar och göra nåt roligt av mitt liv?!?!?!
Istället blev jag "en parasit som lever på andras pengar, för att jag är för lat för att arbeta"!
Tänk, som det kan bli! ;o)

P.s ,Första rehab svängen var heltid, då jag senare blev halvtids sjukskriven och senare sjukpensionerad ½-tid.
Jag var även sjuksriven under slutet av -92-början på -93 p.g.a graviditet som slutade i missfall i v18.
Sedan blev jag gravid rätt snart igen och väntade sonen Robin, som föddes -94 och p.g.a försiktighets skäl var jag sjuksriven även denna tid. Så, när han var ca: 2, 8 år, började jag rehab-jobbet som fortsatte tills  jag blev helt sjukpensionerad. Lite svårt att få med hela sammanhanget, för det hann vända både hit å dit.
D.s

Inga kommentarer: