lördag 5 februari 2011

"-Hur kommer det sig att du kan...?"

Jag är ofta på AB och skriver kommentarer om olika saker som berör mig.
Utförsäkringar av långtids sjukskrivna t.ex, berör mig mycket.
Och debatten kommer ofta att handla om:
"-Jamen det var ju inte bättre med sossarna!"
Men faktum är, att det var det.

Jag är en av dom som tvångs sjukpensionerades i tidig ålder,
efter att jag i över 3 års tid försökte få ett jobb med hjälp av lönebidrag.
( arbetade innan inom handel med 10-12 tim arbets dag)
Följden av det hela blev istället att , efter rehab , läkarundersökningar, olika tester,
fast ställda diagnoser under tiden, gjorde att min förvärvsarbetade inkomst sjönk till
den årsinkomst jag hade som sjukskriven och jag förlorade mer än 50% p.g.a. det.
OM jag hade varit klok nog att följa läkarnas råd och sökt själv om sjukpension tidigare,
hade jag alltså haft ut dubbelt så mycket i månaden, än jag har nu.
Och jag har funktionshinder p.g.a fibromyalgi, artros, kronisk bindvävsinfekton,
svår migrän, trasig svankota som gör att jag inte kan sitta ordentligt,
mer än korta stunder.
Och jag vet inte från en dag till annan hur jag ska må nästa dag!??!

Nu frågar då folk saker som t.ex:
"-Hur kan du vara ute och plantera blommor på sommaren då?"
Jo, det ska jag berätta.
Ingenting jag gör, gör jag utan värk.
ALLT jag gör , gör ont, som plantera blommor.
MEN!!! Jag gillar blommor och att ha fint på sommaren.
Det är rogivande att pyssla med och jag gör det NÄR och OM jag orkar.
Inte för att jag MÅSTE! Jag kan lika gärna strunta i det om inte mig kropp orkar med.
Men på varje månad har jag någon dag, då jag har lite extra energi och orkar mer
än att bara dammsuga dom 65 kvm som nedre våningen består av.

"-Okay..om du klarar det då, varför klarar du inte av att jobba?"
JAG klarar av att jobba..ibland.
Men då blir den stora skillnaden för mig att:
OM jag t.ex ska plantera blommor hos någon annan...VEM ska göra det åt mig då?
För jag orkar inte göra det hemma också sen, för då är jag slut.
Och jag skulle må sämre av det, för jag skulle dessutom få göra det gratis åt andra!
Eller med det s.k aktivitets stöder, eftersom jag inte tillhör facket längre och varit långtids sjukskriven.
Så får 223:- om dagen, vilket ska bekosta mina mediciner, hyra, övriga räkningar, samt lunch och resor,
kläder, m.m. m.m.,anser jag inte det alls vara "lockande eller lönsamt" att arbeta!
Jag skulle få BETALA för att göra saker åt andra som skulle göra mig sämre på nolltid!

Idag är jag lika påverkad av min sjukdom som jag var förr, när jag arbeta heltid.
Jag är lika trött och slut på kvällen, efter att ha t.ex dammsugit, diskat och lagat mat.
Vilket i sammanhängande antal timmar blir max: 2,5 timmar /i snitt varannan dag.
Ibland mer om jag har orken att tvätta också, då kan vi lägga till ca: 1,5 timmar i sammanhängande tid.
Skulle jag omvandla den tiden i fast arbets tid..VEM ska då göra dessa saker åt MIG!?!??!
Med min ekonomi har jag inte råd att anlita hemtjänst eller städhjälp.
Den ligger ju under 3000 kr, av den genomsnittliga låginkomstagaren.
Jag har inget socialt liv, där jag umgås med vänner, mer än högst 2 ggr/ mån.
Inga hobbysar eller intressen som jag varken har råd eller ork med.
Mina dagar går ut på att orka från den ena till den andra och hoppas att:
"-I morgon kanske jag kan ta itu med tvätten"

Så det "lyxliv" som ni "hårt arbetande skattebetalare" tror att vi långtids sjukskrivna lever,
är helt fel!!!! Eller..iofs, vill ni byta plats med mig, för att ni fortfarande anser det , så gärna för mig!

Jag skulle MYCKET hellre vara frisk, arbeta 8 tim om dagen och få en lön, så man hade råd att unna sig roliga saker, och ÄNDÅ orka leva ett liv!
Och en sak till..."skattebetalare"...det är jag med...jag betalar 30% i skatt..hur mycket betalar ni?
För övrigt är sjukersättning inte ett bidrag...det är en Försäkring som ALLA arbetande har rätt till
och som tecknas vid första anställning!
Man betalar fortfarande skatt på den inkomsten!
Och ju lägre inkomst,desto högre skatt!

SÅ mycket var det värt att ens försöka vara en del av samhället.
För sen spottas det på en och man har inget som helst människo värde,
i andras ögon, för att man inte fungerar som en frisk...
som ska vara evigt tacksam att man INTE drabbats av någon sjukdom!
"Lyxliv"....give me fucking break!!!!!

Vi tar den diskussionen sen, när och om ni själv drabbas!
När ni själva får bekosta ev, rehab, mediciner o.s.v på obefintlig inkomst,
eller försöka få dagarna att kännas ens liiiite betydelsefulla!
Som att "livet faktiskt har en mening"!?!?!?

P.s , Än så länge hör jag dock till dom "lyckligt lottade" ,
för det finns dom som har det MYCKET värre
. D.s

2 kommentarer:

♥ Babbi sa...

Det finns nog INGEN som vill byta med dig...inte om de insåg vad det handlade om. Folk är alltid så besserwisser, fortsätt du att plantera blommor etc och var glad för att du KAN göra det när kroppen så tillåter. Dom som ifrågasätter är oftast dom som inte har problem själva och därför inte har förmågan att sätta sig in i en annan människas problem! Jag vet lite om vad du menar...jag har artros som blir allt värre men måste jobba 100 %...vem fan har råd med annat liksom...men det gör att jag orkar inte lägga ner lika mycket på mitt eget. Så du gör helt rätt...skit i vad andra tycker. Lättare sagt än gjort när man ständigt blir påmind av andra..men ändå...dom som "hackar" på dig får en dag betala priset för sin ignorans och oförmåga att bry sig. Det tror jag på. Trevlig helg!

cw sa...

Jag tycker som Babbi… vet du om ngn säger så till dig igen så gör som jag. En gång sa jag till en som frågande om det inte var rätt bra att vara sjukskrirven då det var så fint väder ute…. jag svarade att jag var så GLAD att jag fått bli sjuk för det var min högsta önskan i livet för det bästa är att man behöver inget göra man får betalt ändå!!! Sen avslutade jag med att fråga… Tycker du inte att jag haft en jädrans tur ändå. Sen log jag och sa…Ha en bra dag!

..eller så säger man bara FUCK YOU:))) det finns så många idioter som säger dumma saker (kanske i oförstånd) men de har väl lite mellan pannbenet och dem är det mest synd om egentligen.

Jag förstår precis hur du har det… ibland känns det som att man hellre säger att man mår bra än att förklara för de som ändå inget fattar.

Kramar i massor till dig Disa…