måndag 14 februari 2011

När ungar flyttar hemifrån..


...så vill man väl att alla ska känna när dom kommer hem till en och hälsar på.
Att det ska vara varmt, välkomnande och hemtrevligt!

Jag tog mig friheten igår att fråga Johanna om inte jag kunde få hjälpa henne
att fixa till lite i hennes lägenhet.
Hon är en av alla dessa ungdomar som mitt hjärta blöder för.

Hon blev mamma vid samma ålder som jag var första gången. D.v.s 18 år.
Aldrig hunnit jobba och tjäna ihop pengar för att skapa ett hem.
Hon fyller 20 i April och går skola, för att läsa in betygen,
eftersom hon som dom flesta var skoltrött och inte orkade fullgöra det.

Och nu har hon då försökt skapa ett hem till sig och sin lille son Wille, ensam utan hjälp.
Hon & Wille har, en 3:a och en 2:a soffor i skinn, som hon fått ärva av någon.
3:an är i så bedrövligt skick att den skulle fått hamna på soptippen för lääääänge sen.
Hon har 2 blommor i köket och en i v-rumsfönstret och någon enstaka ljusstake som prydnad.
Inga mattor el, ordentliga gardiner, dukar och sånt som gör ett hem, till ett hem.
Ingen spegel vare sig i badrum eller hall...ingen spegel någonstans!
Nästan inga lampor heller. Praktiskt taget ingenting.
Och jag vill bara gråta när tänker att dit ska hon komma och känna att
"det är skönt att komma hem"...hem till ingenting.

Det enda som är nytt och fint är sängen och tv:n, som hon fick bidrag till.
Och köksmöblerna som hon fick av Jenny & Jonas är i bättre skick än dom hon hade innan.

Så igår sprang jag runt här och plockade ihop grejer åt henne.
Mattor, ljuslyktor till fönstren, blommor, ljusglas, stakar, gardiner, dukar,
tvättkorg, spegel, m.m. Det får hon ha tills hon får nytt, eller köper eget.
Jag ska fara dit nån dag och fixa till åt henne.

Jag var lite rädd först när jag frågade henne, att hon skulle bli stött,
 för man vet ju inte om hon skulle tycka att jag la mig i.
Men som tur var, blev hon bara glad och tacksam, för hon vill verkligen få piffa till lite.
För innan trodde hon att jag skulle skälla på henne för att hon gjort något fel. :o)
Men det har hon absolut inte gjort.

Så idag, på Alla Hjärtans Dag, går mina hjärtan till alla som har det kärvt och svårt!
Ha en Fin dag Alla!


2 kommentarer:

cw sa...

Nu blev jag rörd alltså… kära Disa så snällt av dig. Stackars tjej som inte har ngt alls. Önskar jag kunde hjälpa till … jag var med dom ngt liknande för ett par år sen.
Det gör ont då man inser att alla har inte den omtanken från omgivningen som man tycker de har rätt till. Jag menar föräldrar som ställer upp och finns där när de behöver.

Efter att ha läst detta så känns det som en bra dag… STOR kram för din insats… du é en dam med ett gott hjärta…me like

Tina sa...

STORT gjort av dej Disa. Visar att du har ett hjärta av guld. Ja du vi har ju saker vi inte vill ha eller behöver som andra kan ha bättre nytta av.Önskar jag hade haft nån att ge bort till i stället för att köra det till Loppis.
Att göra detta just i dag värmer gott i tjejens hjärta kan jag tro
Kramar OM och önskar dej en jättebra dag